lördag 5 december 2015

Våran beagle 

Min man och jag är båda födda och uppväxta i västnyländska skärgården. Intresse för djur och natur och uteliv finns hos båda. Jakt är min mans särintresse. Han hade planer att skaffa en beagle då han blir pensionerad. Jag som är impulsiv och otålig tycker att man inte skall vänta på "sen" för efter att ha jobbat hela livet inom vården har jag sett för många exempel på att det kanske inte blir något "sen"...

Så för dryga två år sedan började jag aktivt söka en beaglevalp. Det visade sig allt annat än lätt. I all synnerhet då allt skulle ske i hemlighet - för det skulle ju bli en Farsdagspresent. Till vår familj hör förutom bägges utflugna barn en gemensam aftonstjärna, Agnes, som nu är fem år.

Vi har en goldis tik, lika gammal som Agnes, så jag var lite bekant med kennelförbundets sidor. Jag letade och letade och hittade till slut en kennel högt upp i Finland - men de saluförde inte jagande beagles. Däremot kunde de tipsa om en kennel i Kyrkslätt och tro det eller ej - där fanns valpar nu och dessutom svenskpråkiga uppfödare. 
www.tavajs.blogspot.fi

Jag skrev omedelbart epost och berättade om oss och min idé och där fanns lediga tikvalpar. Med min äldsta dotter som resesällskap åkte vi till Kyrkslätt för att titta på de underbara små liven och "Tavajs Vilda" kröp genast upp i min famn. Uppfödaren rekommenderade också valpen för den var en aning "lugnare"...kan beaglevalpar vara lugna.. än de andra och skulle passa bäst tillsammans med vår då treåriga dotter. Reservationsavgift betaldes och vi  fick åka hem och vänta.

Lite före farsdag i november 2013 åkte vi för att hämta hem Vilda. Allt var struligt, jag hade kört hjortkrock och min bil gick till inlösning - men dottern räddae mig och vi åkte iväg en mörk regnig kväll med hennes bil och nu fick också lilla Agnes följa med. Min man ringde då vi var på hemvåg och jag sa bara förstrött att vi varit till Kyrkslätt Prisma och köpa Farsdagspresent. Han såg säkert strumporna eller handskarna framför sig....

När vi närmade oss hemmet - vi bodde då i Barösund - ringde jag och sa att kom till köket nu för vi vill överräcka vår present.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar