Fridfull Julhelg

Fridfull Julhelg tillönskas alla bloggläsare. För egen del är julafton ledig och består av julkaffe hos mor, bastu, julkyrka i Fagervik och sedan god mat (mest fisk) och julgubbe hemma med familjen. De övriga juldagarna i arbetets tecken.

God Jul!

Inget är som väntans tider...

Fyra veckor efter parningen beslöt vi gå på ultraljud till Ingå veterinären Kaisa Wuorimaa. Jag försökte se efter alla tecken hos Vilda - lätt illamående, trötthet - svullnad - njaee svårt att säga eftersom denna hundgraviditet är första för mig. Men jag förberedde med Nutrolin pentuöljy - det lär ska påverka så att valparna blir väldigt kloka :)

Fredagen 4 december var det dags för ultraljud och eftersom jag jobbade fick maken äran att åka med Vilda. Jag var nervös men eftersom förmiddagen gick med mycket jobb för min del så gick det fort - jag var inne i apoteket på ärenden då mannen hade ringt. Lätt svettig om handen ringde jag upp.

-Hur gick det?
- Jo det gick bra, sager mannen med glad röst. Jasså - bra??
- Jo Vilda är dräktig och 6-7 valpar kan urskiljas i ultraljudet.

__________________

Nu var det på riktigt! Snabbt besked till uppfödaren och till Oskus matte som också självklart väntat.

Till saken hör att det hade ju redan kommit en del förfrågningar och preliminära reservationer på valpar då Titi lagt ut på  http://beaglejarjesto.fi/foorumi/index.php?c=1 att valpar är planerade.

Här hittar man också Titis hemsida
http://tavajs.nettisivu.org/pentusuunnitelmia-2015/

och hennes blogg tavajs.blogspot.fi

Nu har dräktigheten framskridit - allt har gått bra - och Vilda som hade lite dålig matlust tidigare har börjat äta friskt. Trött är hon - soffliggande är nu tillåtet.

Ganska rund tjej :)

Dräktig?

Vi beslöt med Vildas uppfödare Titi att betäckningen skulle ske i Kyrkslätt i deras inhägnade hundgård - Kuopusmaa Osku från Esbo med matte Emilia Hesso skulle komma dit. Enligt beräkning skulle det ske lördagen 7 november.

Jag jobbade så husse förde Vilda till sin kavaljer. Efter en stund kommer meddelande av Titi:
Efter fem minuter var allting klart!!  Puuh!!

Eftersom Titi och Emilia är mycket erfarnare än jag så litade vi på att då allting gått så bra så behöver man inte pröva flere gånger! Högst troligt var det frågan om "tärppipäivä"

Kavaljeren Kuopusmaa Osku

Oskus matte Emilia Hesso och hundarna.

Foto Titi Rolin.

Nu börjar långa väntan <3

Valpar??

Intresserade av att låta Vilda få valpar var frågan? Vi diskuterade det länge och väl här hemma - det är ju min mans hund - men jag tog beslutet. Vilken överraskning... Javisst är vi intresserade! Vi har möjlighet att hålla en hund och valpkull avskilt -, vi jobbar bägge skift så det är sällan många timmar tomt hus - samt inte minst min dotter som är utbildad djurskötare bor på kort avstånd och är villig att hjälpa till.

Här presenterar jag min dotter - sysselsatt med att tämja en vildkatt från hittedjurshemmet Skeppsdal. Den har nu flyttat tillbaka och - tror jag - fått nytt hem.

Alltså - vi började förbereda oss på att Vilda enligt konstens alla regler borde löpa i januari så jag bokade tid för höft och armbågsröntgen. Inte obligatoriskt för beagles men jag ville göra det.

Då Vilda var röntgad hos Kaisa Wuorimaa i Ingå och mottagningssköterskan bar ut henne nämnde hon i förbigående - hon löper ju också! jahaja - gomorron yxskaft!

Kontakt till uppfödare Titi - Vilda löper NU!!

- Då blir det att vänta på röntgenresultat men samtidigt söka hane, sa Titi lugnt. Om hon är i löpets början så har vi ju tid...

Jag var inte direkt lika lugn - för jag hade ju inte MÄRKT att hon löper... Nå efter en lätt mental stress visade det sig att armbågarna som är viktigast hos beagles var utmärkta och höfterna B/C vilket kunde bero på löpet.

Titi kontaktar - en potential hane finns i Esbo. Men när är då dagen D?

Vilda

Nå nu kommer jag kanske till det som bloggen i huvudsak skall handla om nämligen våran Vilda!

Världens sötaste valp från Tavajs kennel i Kyrkslätt - som jag beskrev i inlägg nummer ett.
En ivrig jaktkamrat!

Övre bilden åker Vilda båt första gången och den nedre får tala för sig själv :)

Och här är hon redan större och älskar att åka båt.

Vildas uppfödare började prata med oss angående avel av Vilda. Var vi intresserade?

Mera katter

Jag får ta det ganska snabbt om någon ska orka läsa - men följande katt vi gav ett hem åt var alltså Arne. Han kom från Skeppsdal och jag förälskade mig i Arne för att han hade exakt en likadan fläck bredvid nosen som min systers barndoms katt Micke.

Arne är en vandrare - hela sommaren har han vandrat förutom här i Fagervik också längre vägar. Hans senaste besök gick till Bastuholmsvägen - till Pirjo Rautanen - och där hittade han en bekväm stol på deras terrass som han gärna återvände till. Alltid sökte jag honom och någon dag senare vandrade han igen. Nu har han dock varit hemma i några veckor då det börjar bli kyligare.

Arne trivs väldigt bra på Björkö. Då vi stannat några dagar och han vet att vi skall åka hemåt då är han försvunnen. Men med halvöppen verandadörr och rikligt med torrfoder och vatten så får han stanna i paradiset några dagar ensam och njuta. Sen följer han gärna med hem.

Arne är hemmets ledare i kattflocken.

Följande katt är en Maine coon pojke från Dalsbruk - Conan. Här är Conan redan stor och sällskapar med Vilda. Världens keligaste pojke - har ingen respekt för sin storlek. Han föddes i en syskonskara på åtta.

Här är vita Ninni - en långhårig mix som är hemma från Lojo. Planerade från början att Ninni och Conan skulle få en kull ungar. Ett sådant socialt och trevligt par kan bara få fina ungar!

Här är Ninni med sin första kull ungar. Den vita var dessvärre svag och dog efter några dagar. De övrig fyra växte upp till härliga individer - en stannade hos oss och tre ungar såldes till goda hem.

Visst är de fina!

Fotograf: Tua Rahikainen

Och så var det dags för kull nummer 2. Här är storebror Rundis från förra kullen i förgrunden.
Två vita, en gulvit, en gulbrun och en ljust silver/gul.

In mot Barösund....

Låt oss minnas sommaren - även om den inte var den bästa - men augustimånad var varm och vacker. Det här är Björkö - ett gammalt fiskeställe i Barösunds skärgård - stugan byggd 1906 av min mans farfar. Vi har renoverat stugan en aning och här tillbringar vi våra lediga stunder och här är också Vildas jaktmarker. På den övre bilden sitter Agnes och njuter.

Det är så fint med barn och djur - eftersom vår Agnes är ganska ensam vad jämnåriga barn beträffar - så har hon mycket sällskap av alla djuren. Det kommer ni att se på mina bilder.

Här syns mitt barndomshem - Själö. Här vistas min syster, Här är bilder från en "riktig" vinter.

Lite bilder....

De två översta bilden visar Agnes som baby tillsammans med Ebba. Ebba var mycket tillgiven så det var sorgligt att hennes tid på jorden blev så kort.Sen blir det Frejabilder och nederst då tillsammans med Rudolf som är mycket saknad. Rudolf är kremerad och begravd under vår vackra utländska syrenbuske här i Fagervik. Jag glömde nämna om min äldsta dotter och allergin. Hon klarade det mycket bra och efterhand utökades ju vår "djurpark" Hon studerade sen till djurskötare i Brusaby och bor nu själv med två egna katter. Jag vill överföra hopp till barn med allergier - det kan tydligen gå över!

Det här är ju nytt för mig...att blogga alltså...

Jag tar gärna emot feedback och tips angående bloggande och praktisk utförning eftersom detta är nytt för mig. För att begränsa innehållet har jag då tänkt fokusera på familjens djur och i synnerhet på vår tvååriga beagletik Vilda. Men sällan kan jag hålla mig tillämnet så ofta kommer det väl att slira hit och dit. Eftersom vi är bosatta i den vackra bruksmiljön Fagervik så vill jag ju gärna dela med mig av det och också Barösunds skärgård där min mans och mitt barndomshem finns ligger hjärtat nära.

Den övre bilden föreställer vår kanin Plutten som sitt sista levnadsår fick röra sig fritt på gården tillsammans med katterna. Han låg sedan en dag död (antagligen av ålder) och jag kände tacksamhet att han fått vara fri. Framför honom går vår "grand old man" Rudolf som fick somna in i saknad och tacksamhet ifjol i en ålder av 15 år. Min äldre dotter hade som barn djurallergi så det inskränkte våra möjligheter att ha dessa älskade djur. Men efterhand avtog symtomen och då en arbetskamrat skulle flytta till radhus bad hon mig på försök ta hand om Rudolf. Han var då nio och ett halvt år och vi bodde i egnahemshus i Barösund.

Rudolf var en underbar katt. Han blev genast hemmastadd hos oss och han älskade havet. Då vi skulle åka med båten till min mans hemställe Björkö var han den första på väg för han tyckte mycket om att vara där. I flere år fick han var kung hos oss - ända tills februari 2010 då  vår dotter, lilla aftonstjärnan Agnes föddes. Vi var oroade att Rudolf skulle känna svartsjuka - men inte. Han vaktade babyn och för hennes minsta pip kom han genast och sade till oss.

Någon månad efter Agnes födelse utökades familjen med goldisvalpen Freja. Rudolf och Freja blev genast goda vänner.

Eftersom skyddshemmet för upphittade djur låg som vår närmaste granne var vägen dit kort. Vår följande katt blev Ebba som hamnat dit för att hennes ägare oväntat dött. Tyvärr insjuknade Ebba i käktumör och blev endast ett par år vår familjemedlem.

Då ville jag ha en vit katt! Vilket var lättare sagt än gjort.Slutligen hittade jag på tori.fi en vit hankatt på 1,5 år i Vasa som sökte nytt hem. Efter en hel del utmaningar landade Brunni till slut hos oss och anpassade sig mycket bra. Då hade också bondkatten och vandraren Arne, längst till höger på övre bilden, anslutits till vår familj - från Skeppsdal. Jag kommer att berätta mer om Arne senare :)

För att ni ska orka läsa (möjligen) delar jag upp min text i kortare inlägg!

Våran beagle 

Min man och jag är båda födda och uppväxta i västnyländska skärgården. Intresse för djur och natur och uteliv finns hos båda. Jakt är min mans särintresse. Han hade planer att skaffa en beagle då han blir pensionerad. Jag som är impulsiv och otålig tycker att man inte skall vänta på "sen" för efter att ha jobbat hela livet inom vården har jag sett för många exempel på att det kanske inte blir något "sen"...

Så för dryga två år sedan började jag aktivt söka en beaglevalp. Det visade sig allt annat än lätt. I all synnerhet då allt skulle ske i hemlighet - för det skulle ju bli en Farsdagspresent. Till vår familj hör förutom bägges utflugna barn en gemensam aftonstjärna, Agnes, som nu är fem år.

Vi har en goldis tik, lika gammal som Agnes, så jag var lite bekant med kennelförbundets sidor. Jag letade och letade och hittade till slut en kennel högt upp i Finland - men de saluförde inte jagande beagles. Däremot kunde de tipsa om en kennel i Kyrkslätt och tro det eller ej - där fanns valpar nu och dessutom svenskpråkiga uppfödare. 

www.tavajs.blogspot.fi

Jag skrev omedelbart epost och berättade om oss och min idé och där fanns lediga tikvalpar. Med min äldsta dotter som resesällskap åkte vi till Kyrkslätt för att titta på de underbara små liven och "Tavajs Vilda" kröp genast upp i min famn. Uppfödaren rekommenderade också valpen för den var en aning "lugnare"...kan beaglevalpar vara lugna.. än de andra och skulle passa bäst tillsammans med vår då treåriga dotter. Reservationsavgift betaldes och vi  fick åka hem och vänta.

Lite före farsdag i november 2013 åkte vi för att hämta hem Vilda. Allt var struligt, jag hade kört hjortkrock och min bil gick till inlösning - men dottern räddae mig och vi åkte iväg en mörk regnig kväll med hennes bil och nu fick också lilla Agnes följa med. Min man ringde då vi var på hemvåg och jag sa bara förstrött att vi varit till Kyrkslätt Prisma och köpa Farsdagspresent. Han såg säkert strumporna eller handskarna framför sig....

När vi närmade oss hemmet - vi bodde då i Barösund - ringde jag och sa att kom till köket nu för vi vill överräcka vår present.