Det här är ju nytt för mig...att blogga alltså...

Jag tar gärna emot feedback och tips angående bloggande och praktisk utförning eftersom detta är nytt för mig. För att begränsa innehållet har jag då tänkt fokusera på familjens djur och i synnerhet på vår tvååriga beagletik Vilda. Men sällan kan jag hålla mig tillämnet så ofta kommer det väl att slira hit och dit. Eftersom vi är bosatta i den vackra bruksmiljön Fagervik så vill jag ju gärna dela med mig av det och också Barösunds skärgård där min mans och mitt barndomshem finns ligger hjärtat nära.

Den övre bilden föreställer vår kanin Plutten som sitt sista levnadsår fick röra sig fritt på gården tillsammans med katterna. Han låg sedan en dag död (antagligen av ålder) och jag kände tacksamhet att han fått vara fri. Framför honom går vår "grand old man" Rudolf som fick somna in i saknad och tacksamhet ifjol i en ålder av 15 år. Min äldre dotter hade som barn djurallergi så det inskränkte våra möjligheter att ha dessa älskade djur. Men efterhand avtog symtomen och då en arbetskamrat skulle flytta till radhus bad hon mig på försök ta hand om Rudolf. Han var då nio och ett halvt år och vi bodde i egnahemshus i Barösund.

Rudolf var en underbar katt. Han blev genast hemmastadd hos oss och han älskade havet. Då vi skulle åka med båten till min mans hemställe Björkö var han den första på väg för han tyckte mycket om att vara där. I flere år fick han var kung hos oss - ända tills februari 2010 då  vår dotter, lilla aftonstjärnan Agnes föddes. Vi var oroade att Rudolf skulle känna svartsjuka - men inte. Han vaktade babyn och för hennes minsta pip kom han genast och sade till oss.

Någon månad efter Agnes födelse utökades familjen med goldisvalpen Freja. Rudolf och Freja blev genast goda vänner.

Eftersom skyddshemmet för upphittade djur låg som vår närmaste granne var vägen dit kort. Vår följande katt blev Ebba som hamnat dit för att hennes ägare oväntat dött. Tyvärr insjuknade Ebba i käktumör och blev endast ett par år vår familjemedlem.

Då ville jag ha en vit katt! Vilket var lättare sagt än gjort.Slutligen hittade jag på tori.fi en vit hankatt på 1,5 år i Vasa som sökte nytt hem. Efter en hel del utmaningar landade Brunni till slut hos oss och anpassade sig mycket bra. Då hade också bondkatten och vandraren Arne, längst till höger på övre bilden, anslutits till vår familj - från Skeppsdal. Jag kommer att berätta mer om Arne senare :)

För att ni ska orka läsa (möjligen) delar jag upp min text i kortare inlägg!