Förlossning

Nåja bästa läsare!
Det här gick snabbare än jag vågat drömma om. Måndagen 4.1 när jag kom från jobbet hade Vildas temp sjunkit till 36.3. Någon dag innan hade den hållit 36.8-37.5. Enligt vad jag lärt mig ska en radikal tempsänkning påvisa att förlossningen bör starta inom ett dygn. Men Vilda låg mest och vilade och hässjade inte med öppen mun - ej heller bäddade i sin låda - som också är viktiga tecken.

För att inte göra tillvaron för enformig fick Agnes kraftig öronvärk - hon hade haft hård hosta i några veckor men inget annat. Jag förberedde resa till VNS jour i Ekenäs men ett samtal gav vid handen att väntetiden där är 5-6 timmar. Då var det värkmedicin som gällde!

Efter Burana och Panadol lugnade det sig och jag beslöt vi väntar till tisdagen och beställer läkartid till egen hvc. Agnes var nöjd med det beslutet och vi förberedde oss att sova på sofforna i TV-rummet som ansluter med en grind till hjälpköket där hundarna huserar.

Jag sov förstås dåligt - soffan var obekväm - Agnes hostade - och Vilda bäddade några gånger hörbart. Hon hade också haft lös avföringar flere gånger under kvällen vilket också tydde på öppningsskede.

På morgonen bokade jag läkartid för Agnes, det blev kl 13. Sofia (min äldre dotter och djurskötare) råkade ha ledig dag så jag ringde och bad henne komma. Vildas temp fotfarande 36.3.

Sofia gick ut på en kort promenad med Vilda, temperaturen ute - 20 grader. Hon tömde nu också tarmen rejält. Inne så låg hon i lådan och tittade på mig med sin varma bruna ögon. Maten rörde hon inte. Drack lite vatten.

Klockan 10.50 kvinkade hon till högt ett par gånger och jag gick till lådan. Den första valpen var född. Jag hjälpte att få bort hinnorna men sen skötte Vilda navelsträngen och moderkakan. Det var en hane som vägde 230 gram. Nu var det alltså igång!

Jag började fundera på hvc-tiden. Mannen på jobb. Men Sofia lugnade mig - åk du bara till läkare - det här fixar jag, sa hon. 

Vilda pausade en liten stund. kl 11.30 föddes en stor hane 300 gram och en kvart senare följande hane.

Nu var redan MSN med Vildas uppfödare Titi och pappans matte Emilia i full gång. Titi dammsög så hon hade inte sett meddelandet så jag måste ringa :)

Agnes och jag åkte till hvc och innan vi gick in till läkaren kl 13 hade Sofia skickat två sms, hane 300 g hane 290 g

Agnes hade rejäl öroninflammation - men till all lycka smärtfri nu. Hon var jätteduktig hos läkaren och samarbetade perfekt till allt. Vi åkte till apoteket för att söka antibiotika och hostmedicin och för att få henne att lova att duktigt ta medicin ett paket prinsessplåster :)

Jag ringde Sofia och sa att nu kör vi hem. - Vilda vilar helt lugnt nu - jag antar att alla är födda, sa hon. Men Vilda gjorde precis som i uppfödarhandboken - hon tog en paus i halvlek.

När vi kom hem hade hon fött två tikvalpar. Den minsta 190 gram och sedan en stor flicka på 300.

Sofia och Vilda hade klarat allt jättebra och Sofia fick ta lite mat- och drickapaus och då kom följande tikvalp.

kl 14.10 då precis mannen kom från jobbet fick han se den sista valpen - en 200 grams tik födas. Nio valpar! Helt otroligt! Lilla dryga två år gamla Vilda <3

Hon drack vatten och jag bjöd lite mat. Sen blev det en snabb kisi-sväng.

Goldisen Freja var mycket förbryllad då hon inte fick vara i hundrummet men vi tog inga risker. Efterhand som tiden gick märkte man att Vilda mer och mer började beskydda sina valpar och morra lite försiktigt mot mig då jag hjälpte till att placera dem till juvren.

Behöver jag säga att jag natten till Trettondagen knappt sov något alls?

Tack att ni orkat läsa - uppdateringar om denna stora tilldragelse följer!
Stor tacksamhet och ödmjukhet inför livet!